Trolldisa

VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG!!!

Som jag skrev i förra inlägget så har jag sedan förra sommaren varit lite för mycket i det blå, det har blivit för mycket luftiga energier och för mig som lufttecken behövs det verkligen en rejäl dos jordning för att hitta balansen igen...hitta mig igen...

Vi tar det från början:

Innan jag flyttade från Trelleborg till lilla sagobyn i Hjärup för lite mer än två år sedan, var jag en något introvert person. Jag var fullt nöjd med mitt liv som singel, min familj, några få nära vänner och mina pälsklingar så klart som jag tillbringade väldigt mycket tid i naturen med mellan alla böcker jag läste.

Dock fanns det en längtan inom mig efter något annat och ända sedan jag satte min fot i sagobyn första gången har min själ försökt få mig att förstå att det är här vi hör hemma.  

Så efter många år tog jag till slut steget och flyttade.

Det första halvåret var som tiden i Trelleborg förutom att här slapp vi stadens larm och brus, tystnaden la sig som bomull kring min själ och vi njöt av ett liv i stillhet jag och min fyrbente rumän.

Så kom dagen när min älskade Turis bestämde sig för att hans tid på jorden var över för den här gången och lämnade mig...tomheten och saknaden var monumental.

Jag har i hela mitt liv haft en pälsklädd fyrbening vid min sida, men jag kände att jag behövde ta en paus från att vara omhändertagande, om ni förstår vad jag menar...det var först man och hundar, sedan man, barn och hundar, sedan barn och hund plus katt, kanin, hamstrar, fåglar och fiskar...och en och annan sköldpadda....därefter var det en del år när det bara var jag och hund och sedan blev det hund och åldrande föräldrar och syster...och där är vi nu minus hund...

Det var ett tufft beslut att välja bort hund när djur varit en del av en själv så länge...och så här i efterhand förstår jag ju nu att det var de som jordade mig. 

Min tröst fann jag dock i sonens pälskling...älskade staffekillen...och så hade jag strax innan jag blev ensam, blivit mormor till finaste L.

Eftersom jag nu inte längre hade vovve blev jag ju friare på ett sätt, även om den friheten ibland kändes och fortfarande känns bedräglig...Vad skulle jag inte ge för att byta den friheten mot några år till med min Turis?

En tid efter Tures bortgång bildades en bokklubb här i sagobyn och i samma veva fick jag möjlighet att byta lägenhet till en med uteplats...och makalösa 3,60 i takhöjd och nu tog mitt liv en annan vändning...från att ha varit ganska introvert blev jag plötsligt väldigt extrovert.

Det hände mycket och det var många nya vänner i och med bokklubben...en man lyckades också nästla sig in i mitt liv vilket var helt ok till en början innan det blev så allvarligt...menar inte att det inte är ok nu, bara att det blev mycket där på en gång och jag sveptes med i en något galen dans den sommaren...Helt ärligt tappade jag mig själv lite, gick vilse...

Jag inser nu att jag behöver landa, jorda mig, hitta mitt inre...mig själv igen...hitta hon som säger nej när det blir för mycket, som tar hand om sig själv bättre, som lyssnar till sitt innersta väsen, som står i samklang med universum...

Jag har märkt att jag är väldigt obalanserad...någon säger så, någon säger si...men jag då...? Vad säger jag, vad vill jag innerst inne?

Jag måste sluta lyssna på andra och känna in vad jag själv vill....till syvende och sist är detta min resa och även om den kan tyckas fel för någon så är det min och de misstag jag kanske gör är mina lärdomar. 

Z en väldigt fin vän som hade modet att bryta upp och säga nej till energitjuvarna i sin närhet, sa en gång att jag skulle vara rädd om mig...inte alla i min närhet vill mig väl...inte alla gläds med mig....Hennes ord kommer för mig när jag är själv, när det är tyst och min egen stilla lilla röst får komma till tals....

Så även om jag inte bott här så länge, så lämnar jag nu denna lägenhet med så högt i tak och flyttar till en mindre...fortfarande med uteplats och fortfarande i sagobyn. Den primära anledningen var att jag sparar ett par tusen i månaden, men jag förstår nu att det finns en annan viktigare anledning om jag ska hitta mig själv igen, jag blir inte hjälpt med så här högt i tak...jag har svårt att samla min energi, svårt att fokusera...

 

Så ja...svårt att förklara allt, men ni som förstår förstår ❤️

 

Bilder från lilla sagobyn och min älskade lille rumän 🥰