Trolldisa

På söndag är det 1:a advent...det lackar mot jul, så även här i mitt lilla hem...alltid en utmaning att julpynta på ett nytt ställe där gamla minnen ska få nya platser. 

I år är det extra tungt och smärtsamt...hon som varit min ledstjärna, min fyrbåk i mörkret, min klippa, min trygga famn finns inte längre här...

För varje sak jag packar upp, för varje minne som får sin plats i mitt nya hem så fattas hon mig...

Älskade mamma...julen blir aldrig mer som den varit...och det är ju som det ska vara...släkten komma, släkten gå...nya generationer tar vid, nya traditioner skapas, nya minnen föds...men de gamla minnena finns alltid kvar i det inre av våra hjärtan och de ger oss styrka och mod att möta det nya....