Trolldisa

Just nu är jag så trött så det går inte att beskriva...så trött ända in i själen.

Skulle hjälpa pappa med något på Pensionsmyndigheten och där under hans uppgifter stod det som i eldskrift Änkling. Det bara brast, jag stortjöt som ett barn....

Inte konstigt man är trött inte plus att jag rent fysiskt fortfarande är sjuk plus mitt kroniska tillstånd. Dock tacksam över min kropp mitt i allt elände, att den fortfarande håller sig upprätt och fungerar någorlunda som den ska...livet är förunderligt.

Behovet att krypa under täcket och bara vara, är stort. Det är svårt när man har en älskad som vill tvärtom...vara nära, trösta, stötta och ge av all sin värme och kärlek. 

Min älskade har så otroligt många fina egenskaper, men det jag uppskattar mest är att han ger mig egentid när jag behöver det och jag försöker verkligen hitta en balans mellan mitt behov av egentid och hans behov av att få ta hand om. 

Det handlar inte bara om att jag varit ensam i så många år...det är helt enkelt så jag är. Jag behöver dra mig undan och slicka mina sår i ensamhet och jag är så tacksam för mina vänner som under alla år låtit mig ta mina stunder av ensamtid och sedan ändå är där när jag är redo för livet igen.

Kanske är det annorlunda med kärlek jämfört med vänskap? Jag vet inte, det var ju så länge sedan... 

Det är svårt att släppa in och låta någon ta hand om en efter mer än tjugo år, men jag försöker....

Tack  min älskade för ditt tålamod ❤️