Pälsklingar!
Längtan efter en fyrbent pälsklädd vän är stor just nu...alla ni med pälsklädda vänner vet att det finns ingen större tröst än att få gråta ut i pälsen på en lurvig vän, känna deras ovilkorliga aldrig sinande kärlek, hur deras varma energi flödar över till en och hjälper till att läka alla sår....
Att bara ha dem nära, ströva i skog och mark utan ord, utan krav...ena minuten en bit före fullt uppslukad av någon spännande doft för att i nästa vara tätt intill bara för att kolla läget....
Det här är nytt för mig...att uppleva förlust och sorg utan att ha en pälskling vid min sida...jag känner mig så ensam...Jag har fina människor omkring mig, de bästa...inte tu tal om saken...och jag älskar de alla så himla mycket, men ett djurs kärlek är något speciellt ❤️
❤️❤️❤️❤️