Min sorg är min!
Ikväll med facit i hand efter dagen när vi tagit farväl av mamma, så inser jag att jag inte riktigt till fullo tagit in att hon är borta förrän nu.
Det var en väldigt vacker ceremoni som verkligen hedrade mamma och hennes liv, hennes kärlek till oss alla och alla fina minnen hon lämnat oss med.
Det var fint att ha familjen nära och det blev en lättsam stund efteråt när vi gick ut och åt, men när jag kom hem rasade allt...just när jag tror att alla tårar är slut kommer det nya...det gör så vansinnigt ont, så jag tror jag ska gå sönder rent fysiskt.
Det har verkligen varit en tung dag och jag vill egentligen bara stänga in mig och vara ifred resten av veckan, så som jag gjort så många gånger förr....jag orkar inte ha människor omkring mig, hur nära de än står mig...
Vid sådana här tillfällen önskar jag att jag var singel...för mig är livet lättare när jag bara kan fokusera på mig själv och inte behöver ta hänsyn till någon annans känslor.
Jag vet att människor vill mig väl och jag vet att mina ord här just nu kanske sårar, men jag kan inte uttrycka mig/vara på något annat sätt än brutalt ärlig just nu, min sorg är min och jag måste få ta itu med den på mitt sätt, jag orkar/vill inte dela den med någon just nu....
Det är sådan jag är...förlåt du/ni som berörs ❤️
Jag förstår dig till fullo <3 Finaste Trolldisa <3
Att mista min mamma var det svåraste jag själv genomlevt.
Även om det inte är någon tröst just nu, så blir sorgen hanterbar. Men saknaden känner jag forfarande så starkt 24 år senare. Sänder dig tröst, styrke och läkande energi.
Och hoppas att du snart mår bättre i sargade hjärta.
Många Kramar <3 LUNA